Planeringsingenjören Steve Kirk svarar i telefonen med missbelåtna barnljud i bakgrunden. ”I am pappaledig but let’s try”, ursäktar han sig och lugnar den 14-månader gamla dottern.
Hans liv har förändrats radikalt under de åtta år som gått sedan han flyttade från Nottingham för att arbeta med NKS. Steve jobbade på Skanska i Storbritannien när förfrågan kom om extrapersonal till det stora sjukhusprojektet, och eftersom hans planerade projekt just lagts ner så tackade han ja.
- Jag kände inte till så mycket om Sverige innan jag kom hit. Det var i mars, mitt i grått väder och smältande snö. Då undrade jag lite vad jag hade givit mig in på.
Balans mellan jobb och privatliv
Men även om vårvintern kom som en negativ överraskning så vägdes den upp av flera positiva. Som balansen mellan arbete och privatliv. De svenska arbetsdagarna var kortare och mindre konfliktfyllda.
- I Storbritannien fanns bara ett sätt att göra saker på, här är man friare att sätta sin egen prägel på arbetet. Om vi har olika synpunkter om något på arbetsplatsen löses det genom konstruktiv kritik istället för att människor skriker åt varandra, säger Steve Kirk.
Hans tvååriga kontrakt i Sverige blev förlängt med ytterligare två år, och under den tiden bestämde han sig för att stanna. I dag är Steve planeringsingenjör för utbyggnaden av S:t Görans sjukhus.
En av kollegorna där är projektingenjören Joel Schofield, som flyttade med sin fru från Leeds när hennes jobb på H&M gav ett uppdrag i Stockholm.
Uppskattar mångfalden
Även Joel möttes av snösklask och grådask, men också av en arbetsplatskultur som tilltalade honom.
- I Storbritannien handlar mycket om att kämpa om fina titlar, här finns ingen sådan konkurrens. Ingen här kontrollerar när du kommer och går utan det bygger på ärlighet och tillit. Alla i vårt team jobbar hårt för att hålla projektets tidsram. Hemma var det också ovanligt att se kvinnor på byggena. Mångfalden här är ett av Skanskas stora värden, jag har kollegor från hela världen. Alla har olika synsätt som tas med in i diskussionen för att nå bästa möjliga resultat i projektet.
Båda britterna beskriver NKS som ett multinationellt projekt som gjorde det lätt att komma in i arbetet i det nya landet. Engelska var språket som talades och många av kollegorna kom från länder där man tog en öl på puben efter jobbet, vilket byggde en gemenskap även i Sverige. Men det betydde också att satsningen på att lära sig svenska sköts på framtiden.
Språket stor utmaning
- Språket har varit min största utmaning, säger Joel Schofield. Alla här pratar så bra engelska att man lätt faller tillbaka i det men i ett möte med 8-10 svenskar kan man inte vänta sig att de ska tala ett annat språk. Jag tar privatlektioner och det går långsamt framåt, nu förstår jag det mesta som sägs. Språket är definitivt mitt stora fokus just nu.
Joel och hans fru har nämligen inga planer på att flytta tillbaka till England, Sverige är hemma tills vidare. Släkten finns en kort flygresa bort och den treåriga dottern trivs på förskolan.
Även Steve har hittat hem, till Bagarmossen där han bor med sin småländska sambo som han träffat i jobbet, och så den lilla dottern som han ska vara pappaledig med i ett halvår.
- Det hade jag troligen inte haft möjlighet till i Storbritannien, mina vänner där tycker att det låter helt fantastiskt. De kan inte förstå att när jag går tillbaka till jobbet har jag fortfarande dagar kvar att ta ut. Det är helt klart en unik möjlighet som jag vill ta vara på.