Samtidigt som Skanska bygger en ny sluss för båttrafik på uppdrag av Stockholms stad får fiskarna i området en egen kanal. Bygget av fiskvandringsleden i den gamla Nils Ericson-slussen är i full gång, och Skanskas Caroline Apelqvist är extra stolt över hur hennes arbetslag löst materialfrågan. I samband med planeringen av fiskvandringsleden såg man en möjlighet att återanvända material som fanns i projektet för att skapa stigrännan. Stigrännans erosionsfoder består av natursten och naturgrus vars syfte är att skapa en varierad miljö åt fiskarna.
– Det var föreskrivet att vi skulle använda naturgrus, vilket är bra för fiskarna men inte så bra ur hållbarhetssynpunkt. Rullgrus är en ändlig resurs som behövs i våra rullstensåsar. I stället insåg vi att vi kunde återanvända det material vi fick upp då vi utförde muddringsarbeten i Mälaren, berättar Caroline som är Skanskas övergripande produktionschef mark i Slussen.
Gömställen för trötta fiskar
Efter bearbetning och sortering av muddermaterialet kunde Caroline och kollegorna vid markblocket konstatera att där fanns precis rätt fraktioner av naturgrus som legat på botten och slipats till rätt form i hundratals år.Och inte nog med det. När arkeologerna grävde fram kung Gustav Vasas gamla försvarsmur från 1540-talet väcktes en ny tanke. Varför inte använda de stora, avrundade stenblocken till nästa del av bygget?
– För att skapa rätt ström och ge fiskarna bra gömställen behövs också större stenblock i leden. Eftersom Vasamuren ändå skulle rivas till förmån för andra konstruktioner fick vi möjlighet att återanvända materialet och ge det nytt liv. Att på det här sättet återanvända material är ett viktigt sätt för oss att arbeta hållbart i våra projekt, säger Caroline Apelqvist.
Nyligen testades strömmen
Arbetet med fiskvandringsleden har kommit en bra bit på vägen. Själva fåran är klar och nyligen slogs vattnet på för att testa hur det strömmar kring stenarna. Nästa steg är att överdäcka den 100 meter långa konstruktionen som kommer att bli en del av Norra Slusskajen.
– Det känns otroligt bra att vi kunnat återanvända så mycket material i det här projektet. Om 120 år kanske stenarna plockas upp och används på nya sätt igen, säger Caroline Apelqvist.