Det gamla industriområdet söder om Stockholm omvandlas just nu till en helt ny stadsdel. Här har Skanska genomfört tre entreprenader som bland annat omfattat marksänkning, masshantering och schakt för el, VA och fjärrvärme. Men det unika är inte vad som gjorts i området utan hur.
Stockholms stad har använt anläggningsfasen som en testbädd för utsläppsfritt byggande. Redan vid starten var klimatmålen ambitiösa – hundra procent fossilbränslefritt och minst tio procent eldrivna maskiner. Men inför den tredje etappen tog staden ett nytt grepp.
Eldriften testad i tung produktion
I stället för att gå på lägsta pris sattes budgeten i förväg, och anbuden bedömdes utifrån klimatavtryck.
– Vi vann för att vi hade den lägsta koldioxidpåverkan i klimatkalkylen. Vad jag vet har det aldrig gjorts tidigare, säger Skanskas projektchef Anna Göransdotter.
Det nya sättet att upphandla skruvade upp kraven rejält. Nu handlade det inte bara om procenttal, utan om specifika maskiner: eldrivna bandgrävare, hjullastare, lastbilar och ett eldrivet sorterverk. För att säkra tillgången på maskiner har Skanska samarbetat med Volvo CE, som i sin tur kunnat testa sina nya modeller i skarpt läge.
– Alla elmaskiner har fått jobba i tung produktion dag ut och dag in, vilket gett både oss och dem ny kunskap om vad som är möjligt, säger Anna Göransdotter och berättar att projektet sparat 638 ton koldioxid bara på eldriften.
Klimatkalkyl som styrverktyg
Ett avgörande arbetssätt i projektet har varit hur klimatkalkylen följts upp löpande – även vid ändrings- och tilläggsarbeten (ÄTA).
– Ofta gör man en klimatkalkyl i anbudsskedet och släpper den sen. Här har vi räknat om klimatpåverkan för varje ÄTA och följt upp våra utsläpp månadsvis, berättar Anna Göransdotter.
Det arbetssättet har också synliggjort oväntade klimatbovar.
– I ett fall såg vi att geotextil stod för en större klimatpåverkan än maskinerna. Då börjar man ställa sig frågor: finns det alternativa produkter eller lösningar?
Slutsats – det fungerar
Resultatet talar för sig själv. Projektets målsättning var ett koldioxidavtryck per miljoner kronor på 3,5 ton. Prognosen visar på rekordlåga 1,5 ton. Sammanfattningsvis visar entreprenaderna i Slakthusområdet att omställningen är både möjlig och hanterbar – men att den kräver mer uppföljning, tydliga gränsdragningar och tid i projektorganisationen.
Stockholms stads upplägg, med skärpta krav, klimatberäkningar och uppföljning som del av kontraktet, pekar mot en möjlig framtid där klimatprestanda blir lika upphandlingsbar som tid och kostnad.
– Vi är en stor beställare här i Stockholm och då har vi ett ansvar att visa vägen och driva utvecklingen framåt. Om inte vi ställer kraven kommer inte omvandlingen att ske, säger Mats Johansson genomförandechef för Slakthusområdet vid Stockholms stad och fortsätter:
– Utmaningen är att det också ska vara ekonomiskt försvarbart. Att upphandla i dialogformat har därför fungerat väldigt bra, och jag tycker att det visar att vi når bättre lösningar när vi samarbetar.