Det mullrar dovt när 70 000 ton bergmaterial släpper och lägger sig i en prydlig hög nere på marken. Varje sprängning i någon av Skanskas 80 bergtäkter föregås av flera veckors planering och säkerhetsåtgärder, och det är här dolhundarna från företaget Explosivhund kommer in. Sniff, Krut, Kotten, Beppe, Nalle, Mimmi och Pi reser runt hela landet tillsammans sina hundförare, för att hitta rester av dynamit och sprängämnen – så kallade dolor – som kan utgöra en fara för människor.
– Hundarna gör en väldigt stor insats i våra täkter. Pratar vi kostnader hamnar det på 5 till 10 öre per ton berg. Den kostnaden tar man enkelt för att jobba säkert, säger Christian Jakobsson som är projektchef för Skanskas losshållning.
Luktsinne på molekylnivå
Det finns många olika typer av tjänstehundar, från ledarhundar till polishundar, men en sak har de gemensamt – en superkänslig nos. Hundar känner inte bara dofter starkare, utan kan även sortera och analysera flera olika doftmolekyler samtidigt. Man skulle kunna beskriva det som att de läser av luften.
– Ibland är deras luktsinne för bra. Det vi får markering på är allt från knappnålsstort till flera kilo. Ibland räcker det med att det stått en kartong med dynamit på platsen, berättar Per-Johan Vidén som är hundförare och en av grundarna.
Fullt arbetsfokus i täkten
När de träffar rätt får de sin belöning – en vältuggad tennisboll eller lite hundgodis. Alla företagets hundar är Labrador retrievers – utom Pi som är av rasen Bordercollie. Per-Johan beskriver sina fyrbenta kollegor som ”glada i livet och lätta att belöna”. När de är lediga beter de sig som vilka familjehundar som helst, men så fort arbetsselen åker på är det fullt fokus.
Är arbetet farligt för hundarna?
– Nej, den största risken är om de får i sig sprängämnen, så vi tränar mycket på att de inte ska slicka på eller röra det de hittar. En annan risk är att de kan ramla. Därför kör vi alltid sele och lina, berättar Per-Johan som har fem av hundarna boende hemma hos sig.
Hur stor är risken för kvarvarande dynamit i marken?
– Det största problemet ser vi i gamla sprängbottnar från 1990-talet och bakåt, då man laddade och sprängde på ett annat sätt. Vårt äldsta fynd är tre dynamitgubbar med tändare som var inlindade i ett papper daterat till 1956.
Insats för säkerheten
Användningen av dolhundar ökar och efterfrågas även vid anläggningsprojekt där man är osäker på vad som finns under marken. Arbetet går till så att området delas upp i mindre ytor. Eftersom doftanalysen kräver hög koncentration arbetar hundarna i par, i korta intervaller på fem till 15 minuter, för att behålla precisionen. Vid ett fynd informeras Skanskas sprängarbas som ser till att dolan tas bort på ett säkert sätt.
– Det är otroligt imponerande att se dem arbeta. Det finns inga garantier för att de hittar allt, men risken för olyckor minskar drastiskt när vi har hundarna på plats, avslutar Christian Jakobsson.