c

"När jag skaffade mitt första kontor kändes det fel att ha en så fin lokal för mig själv"

Emil Jensen måste låta när han skapar — låttexter eller radioprat — och kan inte sitta i samma rum som andra. Men han tycker samtidigt inte att det känns rätt att ha en fin lokal alldeles för sig själv.

Jag har aldrig varit anställd av någon annan än mig själv. Under alla år som artist har min arbetsplats varit de konserthus och festivaler jag uppträtt på, eller de olika musikstudior jag spelat in skivor i. Inte mycket som kan kallas kontor där. Men allra största delen av mitt yrkesliv består ändå av skrivande – av föreställningar, låttexter, sommarprat och radiokrönikor. Och då krävs någon form av kontor. Jag kände tidigt i mitt oregelbundna frilansliv ett behov av att kunna gå till jobbet. Och än mer att kunna gå från jobbet. Även om det mest blir som en lek.

Som ensamjobbare är det värdefullt att sitta en stund bland människor

Eftersom jag måste låta när jag skriver – läsa högt, sjunga, spela piano och sucka tungt, inte minst sucka tungt – skulle jag aldrig kunna sitta i samma rum som andra. Därför skaffade jag ett eget kontor. Eller lokal, som alla säger i kulturvärlden.

Jag brukar vara väldigt bra på att skapa de perfekta förutsättningarna. Fint ljus, ergonomisk stol, vacker anteckningsbok. Då kan jag sitta hela morgonen. Utan att något händer. Men jag är ändå på jobbet och kan därför, som chef, klappa mig uppmuntrande på axeln när förmiddagen är över, och gå till kaféet som ligger intill och sitta en stund med dator och anteckningsbok. Utan att något händer där heller.

Men som ensamjobbare är det så värdefullt att sitta en stund bland människor. Få lite ögonkontakt, hälsa, nicka, prata med personalen, känna att jag finns. När jag känner mig lagom bekräftad i min existens går jag tillbaka till kontoret. Även om inget skrivs där på eftermiddagen heller.

Det är lätt att tänka att kontoret inte behövs

Först när jag är klar för dagen och åkt därifrån, brukar jag komma på en rad jag måste skriva upp, kanske något jag sa i samtalet med kaféägaren.

När jag kommer hem i skymningen stänger jag inte ens ytterdörren om mig, tänder inga lampor, jag ska bara snabbt skriva den där raden innan jag glömmer den. Med jackan på sätter jag mig snabbt på huk och öppnar datorn, skriver raden. Och några till. Två timmar senare är det helt mörkt – och kallt – ytterdörren står ännu öppen, men jag fryser inte, jag har ju vinterjackan på mig. Däremot värker hela kroppen av att jag suttit på huk i två timmar, och ögonen svider av det usla ljuset jag jobbat i. Men plötsligt har jag skrivit en hel radiokrönika.

Då skulle det vara lätt att tänka att själva kontoret inte behövs. Det räcker med att sitta hemma på huk i två timmar. Den slutsatsen blundar för hur allt hänger ihop. Jag är rädd att det i den andan kommer att dras fel slutsatser efter den långa pandemin. För de där platserna behövs. Precis som fysiska möten med människor behövs, även när det inte känns ”lönt” att ses.

En klubb som hette Kontoret

Däremot behöver vi inte flyga kors och tvärs för att ha en konferens. Och frågan är om vi behöver egna kontor dygnet runt. Dels ur hållbarhetssynpunkt, socialt och klimatmässigt, men även för arbetets bästa. Städerna är fulla av kontor som står helt tomma mer än halva dagarna. Och hela helgerna. Samtidigt är samma städer fulla av människor som vill göra saker tillsammans, men inte har någonstans att vara. En gång gick jag förbi ett kontor i Reykjavik en sen kväll och såg till min glädje att de hade tangokurser där på kvällarna. Det hoppas jag se mer av i framtiden. Nu kan inte alla kontor ha tangokurser. Framför allt för att det inte finns tillräckligt många tangodansare. Särskilt inte i Reykjavik. Men jag tänker att det finns så många lokaler som skulle kunna växelanvändas till så mycket. Verksamheter som skulle berika varandra genom de energier som skapas.

Så när jag skaffade mitt första kontor kändes det fel att ha en så fin lokal för mig själv. Jag startade en klubb, som kort och gott hette ”Kontoret”, där folk uppträdde, hade utställningar och aktiviteter. Det gjorde platsen mer inspirerande för mig på dagarna, för det som hände på kvällarna satt kvar i väggarna på dagarna. Och vice versa.

Så tänker jag att många företags lokaler skulle kunna optimeras. Det låter så enkelt och självklart när jag nu tänker på det.

Men så har jag heller aldrig varit anställd – annat än av en chef som bara leker kontor.

Senast uppdaterad: 2020-12-15