c

Helena Bjarnegård, riksarkitekt: ”Vi har inte råd med dålig arkitektur”

Sveriges första riksarkitekt har höga förväntningar på sin nya roll. God arkitektur kan påverka de stora samhällsutmaningarna i rätt riktning. Hon ser framför sig ett Sverige som modig förebild.

Riksarkitekt helena bjarnegård på riddarholmen
1 av 4 Bra livsmiljöer för människor, vad är det? Helena Bjarnegård vill vara med och skapa det. Här på Riddarholmen i Stockholm.
Skrivbord med ritningar och personliga saker
2 av 4 En riksarkitekts skrivbord, hur ser det ut?
Riksarkiteken sitter på gatstenar på riddarholmen
3 av 4 Helena Bjarnegård pendlar mellan Stockholm och Göteborg i sitt arbete. Den samlade bild hon tar med sig är vad det gör med människor att bygga med kvalitet.
Riksarkitekten med ansiktet i profil
4 av 4 Bjarnegård och hennes kollegors uppdrag är att skapa goda förutsättningar för landets stadsarkitekter.

Vi möts på Helena Bjarnegårds favoritkafé i området Kungsladugård invid Majorna i Göteborg, vilket ligger ett stenkast från hennes hem. Klädd i svart täckjacka, cykelhjälm och lätt immiga glasögon slår hon sig ned med andan i halsen efter cykelturen. Helena beskriver med värme sitt hemkvarter.

– Titta bara på räckena utanför och följ trappornas utformning. Det syns att någon har brytt sig, om allt från den större skalan ner till minsta detalj. Kungsladugård är ett typexempel på en bra livsmiljö, här finns kvarter för alla, oavsett bakgrund och ekonomiska möjligheter. Det är en stadsdel där människor kan mötas.

Kungsladugård är väl uppbyggt, berättar hon, vägarna i stadsdelen är placerade med hänsyn till nivåkurvor i landskapet och flera av dem strålar samman i knutpunkter, där kaféer, närbutiker och service placerats i bottenvåningen av höga hus.

– Skolan ligger centralt på en kulle i slutet av en alléklädd väg, det visar att barnen är viktiga. Man ser tydligt att det finns många olika platser att vistas på, som det lilla torget och grönområden där barn leker. Här finns också kopplingar till den stora stadsparken med flera gångstråk. Något utmärkande för Kungsladugård är olika typer av boenden, små och stora lägenheter, radhus, villor och även tvåfamiljshus som jag och min familj bor i.

Med avstamp i området Kungsladugård berättar Sveriges nya riksarkitekt om hur god arkitektur kan påverka våra vardagsliv.

– Det känns spännande att ha fått detta arbete och jag är ödmjuk inför uppgiften. Min roll handlar om att leda det nationella arbetet inom arkitekturområdet och att vara ansvarig för arkitektur och offentlig gestaltning. För mig personligen betyder det fantastiska möjligheter att jobba med det som ligger mig varmt om hjärtat – hur vi kan skapa bra livsmiljöer för människor.

Stötta kommunerna i stadsutvecklingsarbetet

I maj 2018 antog riksdagen regeringens proposition om ett nytt nationellt mål för arkitektur, form och design, vilket sätter ljus på vad området kan göra för att möta de stora samhällsutmaningarna – och hur det kan påverka människors livsmiljö och vardag. Och i den nyinstiftade tjänsten som riksarkitekt på Boverket ska Helena Bjarnegård stötta bland annat kommunerna i frågor som rör gestaltning och hållbarhet i stadsutvecklingsarbetet.
– Mitt uppdrag är inte något man kan göra ensam. Jag jobbar tillsammans med en rad personer på Boverket och för oss gäller det nu att prata med andra statliga myndigheter, regioner och kommuner, bland annat för att vi tillsammans ska kunna upptäcka strukturella hinder för god arkitektur. I uppdraget ingår även att sprida kunskap om vad god arkitektur innebär och vad det nationella målet handlar om.

Helena Bjarnegård utsågs till Sveriges första riksarkitekt i oktober 2018 och hon arbetade då som stadsträdgårdsmästare i Göteborg. Vid tillfället då hon fick samtalet från Boverket satt hon på stadsledningskontoret i en utredning som rörde stadsutveckling.

– Jag tänkte, vilken fantastisk möjlighet att få arbeta med de frågor jag brinner för mest på nationell nivå, vad häftigt!

Arkitektur som ett kraftfullt verktyg för hållbar stadsutveckling

– En viktig fråga i de inledande samtalen med representanter från olika regioner och kommuner är att lyfta upp diskussionen, från stil och smak till hur man kan använda arkitekturen som ett kraftfullt verktyg för hållbar stadsutveckling. Det handlar om att göra livet bättre för människor, så att de känner sig trygga och välkomna.
I ett längre perspektiv vill hon i rollen som riksarkitekt få in fler synvinklar, för att på så sätt se helheten.

– En stor möjlighet med mitt uppdrag är att kunna samla många olika människor från olika delar av landet, som både arbetar inom det offentliga och det privata, och därigenom generera ännu bättre förutsättningar för fler att skapa omsorgsfullt gestaltad god arkitektur.

Utmaningar då? Det finns flera, fortsätter hon. Den här typen av utveckling är ingen quickfix, det tar tid att utveckla våra städer i en mer hållbar riktning. Och av den anledningen bör kortsiktiga ekonomiska överväganden inte stå i vägen för det långsiktiga perspektivet.

– Snabba beslut som fattades för 40 år sedan har blivit stora problem i dag, som ett tydligt exempel valde vi att bygga förorter som satelliter utanför citykärnan och en av anledningarna till att dessa stadsdelar i dag ofta är segregerade är att det saknas bra fysiska kopplingar till andra delar av staden. Ett sätt att lösa detta på ett hållbart sätt är att bygga samman städerna mer och då är det viktigt att göra det med hög kvalitet.

Tidigare stadsträdgårdsmästare i Göteborg

Helena Bjarnegård fick tidigt upp ögonen för design och form. Det var när hon 1990 läste naturvetenskap vid Lunds universitet som intresset för ämnet väcktes på allvar, då grannarna i studentkorridoren som gick arkitekt- och landskapsarkitektlinjen inspirerade henne.

– De verkade ha mycket roligare än jag och det som lockade mig var blandningen av konst, teknik och grönska. Sagt och gjort, jag bytte till landskapsarkitektlinjen vid SLU Ultuna och Alnarp – och på den vägen är det.

Helena Bjarnegård har sedan starten dragits till den större skalan. Efter studierna fick hon jobb på White arkitekters stadsplanerings- och landskapsavdelning i Göteborg där hon arbetade med utveckling av torg och parker. Därefter fick hon rollen som stadsträdgårdsmästare i Göteborg och satt med i många styrgrupper inom stadsutveckling i staden.

– Det var långsiktigheten som fick mig att söka tjänsten som stadsträdgårdsmästare. Jag satt bland annat i styrgruppen för Älvstaden som är Nordens största stadsutvecklingsprojekt. Jag tycker att det är intressant med det långa perspektivet och det är något som genomsyrar min nya roll.

Höja den arkitektoniska kvaliteten i det som byggs

I Boverkets regeringsuppdrag ingår att höja den arkitektoniska kvaliteten i det som byggs samt att skapa goda livsmiljöer. Helena Bjarnegård ser det som ett sätt att skapa trygghet och gemenskap, vilket bidrar till samhällsutvecklingen.

– Låt oss börja med att fråga varför vi ska höja kvaliteten. Jo, för att det påverkar oss som människor. För mig innebär en god livsmiljö platser där jag känner mig välkommen och där strukturen fungerar, att formen och funktionen hänger samman. Jag vill också att det finns ett lager av sinnlighet – att det syns att man har brytt sig om att skapa något som får människor att må bra.

Ett tecken på arkitekturens positiva kraft är hur den kan skapa stolthet och framtidstro i utsatta områden. Helena Bjarnegård nämner två exempel från hennes hemstad Göteborg, Nötkärnans vårdcentral i Bergsjön och Landamäreskolan i Biskopsgården.

– Vi ser tydligt vad det gör med människor när vi bygger med kvalitet. Ta den nya vårdcentralen i Bergsjön som bland annat utsetts till Årets bästa byggnad i Göteborg, det skapar stolthet i området. Ett annat bra exempel är hur en ny skola i Biskopsgården lyfte fram hela området i ljuset. Byggnaden var dessutom en av de nominerade till Sveriges mest prestigefyllda arkitekturutmärkelse, Kasper Salin-priset. När jag pratade med rektorn för skolan sa han att den blivit en del av samhället och invånarna känner att man satsar på stadsdelen tack vare att byggnaden är väl utformad. Vi har helt enkelt inte råd med dålig arkitektur, för det kommer att kosta oss oerhört mycket i fram­tiden.

De kommersiella fastighetsbolagen spelar en viktig roll inom stadsutvecklingen

För att skapa god arkitektur och i förlängningen hållbara städer och samhällen krävs samarbete, slår Helena Bjarnegård fast.

Olika kompetenser behöver jobba tillsammans för att identifiera vad som behöver lösas. Och det gäller såväl utvecklingen inom det offentliga som i den kommersiella fastighetsvärlden.

Det krävs en dialog med dem som bor i städerna eftersom vi kommer att bygga mycket i befintliga områden, menar Helena Bjarnegård.

– Det gäller att fråga vad som fungerar och inte fungerar i dag. Vidare behövs ett samarbete mellan stadsplanerare och skickliga arkitekter som är duktiga på att omsätta alla tankar i en tredimensionell form. Och att de i sin tur samarbetar med byggare som kan bygga och förvalta dessa miljöer. De kommersiella fastighetsbolagen spelar en viktig roll inom stadsutvecklingen och här ser jag att man har mycket att vinna på att byggare, tekniker och fastighetsekonomer pratar med varandra för att få idéer och tankar att leva genom hela projektet – från ax till limpa.

Vad är det som driver dig i ditt arbete?

– Att göra skillnad. Jag tycker att det är roligt att se saker hända och jag hoppas att vi kan jobba i en bättre riktning med stadsbyggnad och arkitektur. Det nationella arkitekturmålet passar mig som person: att man pratar om hur arkitekturen kan bidra till en hållbar samhällsutveckling och en god livsmiljö för oss människor.

Vilka är dina mål?

– Mitt mål är att det ska bli förändring. Jag ser framför mig att Sverige ska bli en modig förebild inom arkitektur, att vi vågar se det långsiktiga perspektivet och att vi blickar framåt. Det gäller att fatta beslut som skapar något bra på lång sikt även om det kan upplevas som jobbigt här och nu.

Text: Daniel Retz
Foto: Samuel Unéus

Senast uppdaterad: 2019-05-27