Du är här

Skanska i Sverige

Här hittar du information om Skanskas verksamhet i Sverige.

Stäng

Gammalt och nytt förenas på Årstabron

”Denna bro uppfördes under konung Gustaf V:s regering 1925–1929.” Den högtidliga inskriptionen står på Gamla Årstabron i Stockholm. Bron har alltså hunnit bli 90 år och det är dags för en grundlig renovering. Det är ett prestigefyllt arbete på hög höjd på en kulturminnesmärkt byggarbetsplats, som sysselsätter personal dygnet runt.

Sektion för sektion jobbar man sig över bron från norr till söder. I augusti ska tågtrafiken vara i gång igen.

Det är ett spännande projekt som är väldigt tidspressat. Projekteringen är försenad så vår produktionsstart har också blivit några veckor försenad. Men nu har vi kommit i gång med montage av stålsektioner, och vi ser att allt fungerar som förväntat, säger projektchefen Magnus Ljungman Pettersson.

Gamla Årstabron är en järnvägsbro med två spår för all södergående tågtrafik till och från Stockholm. Renoveringsarbetet innebär byte av tätskikt på betongbron samt utbyte av 930 ton brobana på stålbron.

16 000 bultar per sektion

Produktionschef Mårten Furubom tar med Fokus Skanska på en promenad över bron.

– Under våren har vi arbetat med ställningsarbeten och förberedande arbeten på den befintliga stålbron. Vi arbetar etappvis, sektion för sektion. Först kapar vi rälsen, därefter skär vi loss den gamla stålsektionen och byter ut den mot en ny sektion som förankras med totalt 16 000 bultar, säger han.

Varje stålsektion är 13 meter bred, 6–8 meter lång och väger 30–50 ton.

– På betongbron lyfter vi rälsen och sliprar åt sidan och gräver bort 70 centimeter makadam som vi lägger längre fram på bron. Sedan lägger vi ett nytt tätskikt och en skyddsgeotextil innan vi lägger tillbaka makadam, sliprar och räls. Om vi skulle frakta bort allting skulle vi inte kunna hålla tidsplanen, förklarar Mårten Furubom.

– Allt stål tillverkas i Polen och går med båt till Södertälje. Därifrån kör vi stålsektionerna med lastbil till Årsta. Transporterna är tunga och så breda att vi på vissa ställen måste montera ner trafikljusen för att komma fram.

Många riskbedömningar

Vid södra brofästet träffar vi Klas Karlsson, projektanställd mätkonsult. Det är hans uppgift att kontrollera alla värden så att stålsektionerna går att passa ihop.

– Det är en utmaning att få till det, säger han. Båda sidor av bron ska givetvis vara lika höga, men stål anpassar sig efter temperaturen – och det blir stora differenser eftersom vi byggde norrsidan av bron när det var minusgrader i våras, och sydsidan ska byggas under högsommaren …

Vi passerar den stora gula brobytarvagnen, som dras av ett diesellok, och fortsätter uppför den 800 meter långa bron. Nere på marken märktes det knappast att det blåser, men här uppe friskar vinden i rejält. När brobytarvagnen lyfter en stålsektion krävs att 4–5 man går längs sidorna och styr stadigt med rep så att inte 50-tonskolossen kommer i svajning.

– Det är stora risker i det här projektet, konstaterar Mårten Furubom. Förutom de tunga lyften arbetar vi i järnvägsmiljö; ett spårområde med högspänningsledningar. Vi arbetar förstås mycket med riskbedömningar.

Det blir tydligt när vi går utmed bron – överallt sitter anslag som annonserar ”Veckans Risker”. Anslaget påminner om att säkerställa att allt material på bron är fastspänt, att flytta alla kablar inom ett skärningsområde, ja, till och med om drunkningsrisken. Men det går ju inte att förutse allt.

300 tons vagn på rymmen

– Vi hade ett allvarligt tillbud den 20 april. En hjullastare körde ut leveranser på bron och när den kom tillbaka till brofästet missbedömde föraren hastigheten och råkade knuffa till brobytarvagnen. Jag satt i ett möte när jag såg genom fönstret att hela ekipaget började röra sig – men jag hörde inte dieselmotorn och blev alldeles iskall.

Mårten rusade ut från kontoret. Då var redan hela ekipaget på 300 ton i okontrollerad rullning i nedförsbacken från sin uppställningsplats. Han, Klas Karlsson och flera andra rusade efter och vrålade ”Bort från spåret!” för att uppmärksamma sina kollegor på faran.

– Vi försökte slänga grejer på spåret för att få stopp på vagnen, men det hjälpte inte. Slutligen körde ekipaget in i två maskiner som stod på spåret och då blev det stopp. Ingen människa skadades som tur var, men hjullastarens förare blev förstås chockad, säger Mårten, som själv ser medtagen ut när han berättar om det allvarliga tillbudet.

– Man blir ju tio år äldre när något sådant händer, tillägger han. Jag kan säga att vi nu har andra rutiner när vi parkerar brobytarvagnen.

Håller 90 år till

Vi är nästan framme vid brokrönet när vi möter Lars Dahlman, projektledare från uppdragsgivaren Trafikverket tillsammans med Jan Karlsson från Riksantikvarieämbetet.

– Det är fint att Skanska lyckas med konststycket att förvalta ett byggnadsminne. Det gäller ju att bevara det gamla, men samtidigt integrera det nya, säger Lars Dahlman och Jan Karlsson nickar instämmande:

– Jag är imponerad. Första gången jag såg ritningarna trodde jag inte att det skulle bli så mycket kvar av den k-märkta bron, men det är ju en järnvägsbro och det är ju ingen idé att ha ett byggnadsminne som inte används – och det är fantastiskt vad Skanska åstadkommer med modern teknik!

Smeden Kalle Nevanpera instämmer med Jan Karlsson:

– Jag har jobbat med broar i 20 år, säger han, men det här projektet är något speciellt. Bron är ju 90 år gammal, och efter den här renoveringen så håller nog stålet i 90 år till!

Monstersektion från pråm

Stålsektionen till mitten av bron är ett riktigt monster: 60 meter lång och 400 ton. Den kan förstås inte forslas på väg, utan kommer att anlända från Södertälje på en pråm.

– Då kommer vi att stänga av farleden under två veckor, berättar Mårten Furubom. Vi måste balansera pråmen så den ligger rakt under bron, och med hjälp av vajrar och domkrafter ska vi lyfta jättesektionen från vattenytan till brokrönet. Jag måste medge att det här stora lyftet, det blir lite nervöst. Vi väljer nog en dag när det inte blåser så mycket!

Det är lätt att förstå när man står på brokrönet i den hårda blåsten och tittar ner mot den glittrande vattenytan långt därnere. Här uppe jobbar Fredrik Sjödin (som pryder omslaget på detta nummer av Fokus) med markarbete på 25 meters höjd.

– Jag fraktar bort SJ-macket, säger han, alltså järnvägssingel, makadam. Det är lite trångt att jobba här uppe på bron, och det finns ju bara en väg härifrån, så det kräver lite mer planering än vanligt.

Men du har inga problem med höjden?

– Nej, inte ett dugg, skrattar han. Jag är gammal klättrare!

Tanken är att tågtrafiken på Gamla Årstabron ska kunna rulla igen den 3 augusti klockan 05:00. Kanske blir det en ny högtidlig inskription: ”Denna bro renoverades av Skanska i Nådens År 2015.”

Text: Inger Scharis / Foto: Magnus Östh