Du är här

Skanska i Sverige

Här hittar du information om Skanskas verksamhet i Sverige.

Stäng

Jenny trivs bäst när det kör ihop sig

Som en röd orm ringlar sig den 1150 meter långa Partihallsförbindelsen mellan E20 och E45 i Göteborg. Stadens längsta bro, som i folkmun kallas Röde Orm, kommer inom fem år att trafikeras av 30 000 fordon per dygn. Och den minskar trafiken med 15% på andra hårt belastade vägar. Jenny Karlsson var produktionschef för väg- och markarbeten på Röde Orm.

Röde Orm var ett projekt med många utmaningar: kort byggtid, svåra grundförhållanden, känslig natur och inte minst en trång byggplats som var hårt trafikerad av bilar, spårvagnar och tåg. 

– Jag gillar att bygga trafikplatser, säger Jenny. Och allra mest gillar jag när det är komplicerat; trångt, intensivt, många inblandade. Visst är den här bron fantastisk i sig, men det hade inte alls varit lika spännande att bygga den mitt ute på någon åker. Det är i sådana här lägen som vår kreativitet och problemlösning ställs på sin spets.

Ett års arbete som inte syns.

Många av de största utmaningarna ligger gömda långt under marken. Bron står (som så många andra byggnader i Göteborg) på djup lera. Det är som mest 78 meter ner till fast berg. 

– Det finns ett fundament under en av ramperna som tog över ett år att ta från ritbordet till verkligheten. En verklig prestation, där många olika specialister varit inblandade. Det syns knappt, för det mest vi gjort ligger dolt under markytan. Men jag vet ju att det finns där så jag ägnar den delen av projektet en liten extra tanke varje gång jag åker över bron.

Trots att bron korsar både vägar och industrimark fanns faktiskt ett Natura 2000-klassat skyddsområde inom byggplatsen.

– Säveån, med sina känsliga djur och växter, fick ju inte drabbas av bygget. Och det handlade inte bara om att vi skulle vara särskilt försiktiga under själva bygget - även den färdiga bron skulle skydda naturen. Allt vatten som rinner ner i brunnarna från vägbanan samlas därför upp i en specialbyggd damm med filteranläggning. Det betyder att asfalt, salt, oljespill och annat stoppas innan det rinner ut i ån. 

Allt för laget!

Trots alla spännande tekniska lösningar inom projektet är det människorna och laget som intresserar Jenny mest.

– Jag har varit 20 år på Skanska. Och en sak lärde jag mig väldigt snabbt: du klarar dig inte ensam. Allt handlar om lagarbete. Med Röde Orm har vi levererat ett otroligt komplext projekt - stadens längsta och mest komplicerade bro - exakt på avtalad tid, och en god bit under budget. Det bevisar att lagarbetet har funkat. 

 – Det har varit många inblandade och vi har kommit från många olika håll. Men redan när vi drog igång jobbet så ”kom vi överens om att komma överens” och aktivt jobba för god stämning och sammanhållning. Bara därför att man måste må bra tillsammans för att jobba bra tillsammans.

– Alla har verkligen ställt upp och gjort det lilla extra för att vi ska gå i mål med flaggan i topp. Jag minns själv när jag stod i ösregnet en hel natt och dirigerade trafiken under en omläggning. Egentligen var det ju inte alls mitt jobb - men jag gjorde det för laget, för att det var ett viktigt ögonblick för projektet och himla spännande.

En omtyckt Tyrannosaurus Rex

Som produktionschef har Jenny ett ledaransvar. Hon ska se till att hennes lag på trettio personer mår bra och levererar. Men ett bra lag ska också ta hand om sin ledare. Som den där gången när ”det gick en säkring” för Jenny.

– Det var lite väl mycket som gick fel och några gubbar som visade alldeles för sura miner och inte ville förstå. Då kunde jag inte hålla masken. Jag röt ifrån rejält, pekade med hela handen och talade om precis hur jag ville ha jobbet gjort. Nästa dag stod det en  leksaksdinosaurie på mitt skrivbord. En Tyrannosaurus Rex. Och så fick man några luriga leenden av kollegorna. Då kändes det att vi var på rätt väg igen. Precis så ska det vara på jobbet!

– Jag är väldigt stolt över Röde Orm och att vi byggde den tillsammans. Det vi gjort syns verkligen, ingen kan missa att bron står där. Den är ett samtalsämne och alla mina vänner vet att jag varit med på bygget. Och ungarna har tröttnat på mina berättelser för länge sedan. När vi sitter i bilen på väg över Röde Orm räcker det att jag öppnar mun och pekar, så ropar de ”Mamma, vi veeeet!”